nya vindar
Det trista kylskåpet - och ett kärnfriskt, DN-livsstil
Jag har under den senaste tiden, lite titt som tätt, blivit påmind om att det är dags för att göra något åt det här med maten. Ramlade över ovanstående artikel, bilden är om inte annat talande. För vem vill inte att det ska se ut när man öppnar kylskåpsdörren? Men varför är det så svårt att få till? Jag har en mängd bortförklaringar på lager som alla har med ekonomi och tid att göra. Men det som egentligen ligger bakom är helt enkelt ett bristande intresse. Visst vill jag äta bra och därmed må bättre men jag har ingen som helst inspiration vid spisen. Snabbast möjliga till minsta möjliga ansträngning. Det gör att det jag äter är till 90% kolhydrater om det blir något alls.
Åtgärdsplanen blir att läsa Hjärnkoll på maten av Martin Ingvar som jag blev tipsad om förra veckan, att äta minst ett mål lagad mat om dagen, att damma av kokböckerna och peta in mer grönsaker så fort tillfälle ges.
I övrigt har jag i dag hört mitt första, alldeles riktiga blåsljud. Efter en hel del riktad handledning bör erkännas, men ändock. Tur att vi hade en så tålmodig patient som lät oss klämma och känna och lyssna så mycket vi ville. Är helt fascinerad över hur det verkligen blåste! Det är alltid lika kul att få höra och göra på riktigt.
Jag har också återupptäckt en favorit från förr, Ane Brun. Lyssnade på alla de fina låtar jag lyssnat på så mycket och älskat. Och hennes nya smått fantastiska Du Gråter Så Store Tåra.