|| eMMa || - allt.blir.bra

det känns som att det är dags nu. att börja om, att börja skriva igen. efter att ha flyttat österut, till en ny stad, nya vänner och nya utmaningar. jag har börjat bestiga mitt kilimanjaro. i en rasande fart kan man nog säga, är redan tre terminer in och jag förstår inte vad som har hänt. att kilimanjaro får agera symbol för vad som nog är mitt livs största utmaning är såklart ingen slump. jag och min kära vän F har i dagarna bokat en resa till bergets fot nästa sommar där vi ska leka doktorer och lära oss om livet.

att gå programmet kan ibland kännas som när man kommit hem efter en resa. man vill så gärna förmedla hur häftiga, spännande och berikande upplevelserna har varit. det är aldrig fullt ut möjligt, hur många bilder man än visar från svindlande höjder, turkosa vatten eller den där restaurangen vi gick till varje kväll. man måste har varit med för att förstå. på samma sätt kan ens fascination över kroppens små och stora mirakel te sig märklig eller i alla fall svårgreppbar för de som inte lever i den bubbla som kallas medicin.