|| eMMa || - allt.blir.bra

ännu en dag på jobb. det ringer som vanligt alldeles för mycket för min smak. om huvudvärken nämner jag inget. vill instämma i vad cizzi skrev på sin blogg, det är vännerna som bär upp allt här. utan dem hade jag inte stått ut. kanske förklarar den totala uppgivenheten igår när det inte var någon av dessa i närheten. dem till trots så ser jag fram emot att sluta. there's a time and a place...

for från jobbet via konsum igår och försökte peppa mig för att köra ett hårt box pass. motivationen infann sig väl kanske inte till hundra procent. men döm av min förvåning och besvikelse när jag anlände till ett nedsläckt omklädningsrum och ett folktomt gym. det var bara att packa ihop o fara hemåt. segt. gav mig istället ut på en promenad när jag kom hem till bengtsforce. det var bitande kallt och vackert. solnedgången speglade sig i vattnet och skiftade från rosa och gult til mörkt blått och grönt.

insåg igår hur jag skapar mej vanor och inrutande mönster. konstruerar en ram runt min tillvaro så att jag har grepp och kontroll. de hjälper mig att fungera. samtidigt skrämmer det mig hur svårt det är att rucka på de inbitna, destruktiva beteenden som leder till en massa inbitna, destruktiva tankar. hur dessa, trots oändliga upprepningar, fortfarande får tillvaron att vackla. First we make our habits, then our habits make us.

min passion för äpplen har kommit till ett abrupt slut. kan inte längre missbruka dem som jag tidigare gjort. ont i magen och tänder gör det hela omöjligt. the äpplemonster is no more.

fick smått panik när jag imorse kom till jobbet och insåg att jag var en av de två som uppslöt vid åtta. en av två. telefonerna har minst sagt gått varma sedan dess. lunchen kom som är välsignelse. den är dessvärre snart över. huvudvärken kommer smygande. mer regel än undantag.

gårdagen avslutades fint. var smått lyrisk över de små flaskor och för handbagaget passande plastpåsar med hörbart zip-ljud som jag fann igår. ordning. perfektion.

våfflorna var väldigt nice. avnjöts förstås med keso. och det är inget konstigt med det.

för första gången, och kanske sista, har jag blivit vip. känns lite pinsamt. kan bli grymt.
cizzi är dagens hjälte. londonresan framstår nu i en mindre ångestbetonad och mer lyxig dager.

det har ringt sans cesse sedan åtta this morning. time flies. som alltid när det är vanlig vardag är uppslutningen inte hundra procentig. det är den bara när komptimmarna lockar. komiskt. hur som helst så är hela gången övergiven nu runt lunchtid. kun meg her. har brutal träningsvärk från gårdagens batalj med vikterna. nice. det snöar järnet. segt att behöva gå upp ännu tidigare för att skotta, sopa, skrapa och krafsa fram bilen som är begraven under drivorna. känner mej riktigt på topp idag. det va länge sen och extremt välbehövligt. ser fram emot att käka våfflor med mor o mormor efter jobbet. det är ju en hemskt viktig dag idag. våffeldagen. mm, kom att tänka på gauffres i bryssel. mums. tjockis. jag vet. funderar på att leka i snön. pälsa på mej tjugo lager kläder och hoppa runt i skog o mark. bli fem år och överenergisk igen. om det håller i sej till efter arbetstid dvs. finns inga som helst garantier. är pillig idag, som liza uttryckte sig. en dag att ta till vara. en riktig fixar-dag. ska betala, växla, tanka, införskaffa återförslutningsbara plastpåsar, små tandkrämstuber och shampooflaskor. har för övrigt pratat franska idag. övergången till danska därefter vad spännande. nej nu e det bara på't igen. face the fear.

lugnet råder fortfarande även om vissa vaknat till liv ur påskdvalan och börjat masa sig till telefonerna. har kostat på mej att ta lunch idag även om det inte direkt är nödvändigt. snön har börjat falla igen och enligt de som vet så ska den fortsätta att göra så även i morgon. pratade länge med matthieu igår som rapporterade att den även faller i london. genom honom väcktes tanken på vendanges. lingvistiska, fysiska och psykiska prövningar i lantlig idyll. genom honom väcktes också insikten om att det finns en tillvaro utanför den lilla inrutade värld jag skapat. en på en gång upplyftande och nedslående tanke. och i den sinnesstämning jag för tillfället befinner mig och inte tycks kunna tvinga mej ur är det snarare det senare som dominerar. känslan av att inte leva fullt ut. att livet pågår någon annanstans.

fördriver tiden med att läsa om så vitt skilda saker som tjetjenien, depression, tio saker man inte ska ta upp på en dejt, om kvinnor med väldigt högt IQ, GI-mat, köpenhamn-guider, vägbeskrivningar, marion cotillards klänning på oscars galan samt kollar på tokdyra lägenheter i stockholm. varvar friskt mellan amelia, dn, cosmo, google och diverse hemsidor och bloggar. allt för att känna att jag gör något halvviktigt iaf. typ allmänbildar mej. arbete är sekundärt i det här läget. angelica har gjort ett uppskattat försök att rädda påsken med rulltårta. har dekorerat med ankor av plast som piper likt hundleksaker när man sätter tänderna i dem. eller inte. men det hade vart kul.

insikter jag skaffat mig under dagen....

• man blir varken lycklig eller rik för att man är smart. inte per automatik iaf.
• när/om jag får barn ska jag ta dem till Exprimentarium, for sure. som den naturnörd jag är.
• mormor chockade med mej ett: du är tjugotvå nu va? imorse. jag insåg att hon hade rätt. måste få en riktning i livet. pronto.
• Ängeln i Groznyj. bör skaffas. åsne får mej alltid att drömma reporterdrömmar. och att i nästa ögonblick avskräckas från dem. så viktigt. så modigt. så befriande vansinnigt.
• att min teori om babyboom '08 inte är helt grundlös. så verkar vara fallet. knew it. Källa: DN
• nobelpristagare kan läsas med behållning. fick det bekräftat i och med lessings Det femte barnet.
• det slog mej. om en vecka: this is london, ok? fish'n'chips, pints, cockney, big ben, dubbeldäckare, beefeaters, vaxfigurer, duvor, punkare, blå dörrar och regn. galet.
• nästa resa, efter den eventuella till spanien och svängen till peru, bör definitivt gå till kina alternativt japan. läser mej sjuk på resebilagorna som alla verkar ha framförallt folkrepubliken kina under lupp. inte oväntat och inte alltid i positiv bemärkelse. som sig bör. i övrigt har sidenvägen inspirerat mej mest idag.

---

svaret är blogga. blogghysterin är total här på psyket. alla vi tappra själar som skottat ut bilen denna eländigt snöiga långfredag möts av en sjukligt lugn på das arbeit. de som ringer är liksom vi insnöade. tji fick de som försökte undgå släktmiddagarna genom att fly landet. har fått ett samtal sen jag började, är helt sjuk av stress. som tur är har vi gratis godis att trösta oss med. cizzi, min kära värmlandspatriot # 1, har försökt att locka med mej till vackra Säffle för att fira årsdagen av jesu lidande och död flödande i sprit. är mycket frestad att ge vika med das arbeit tvingar mej att vara hedning och inte fira denna högtid. förutom genom att äta mig illamående på gratis-godis. kippel är som uppslukad av sin blogg & Nip/Tuck. enda gången hon vänder sig om är för att få svar på något som rör bloggen. som hur höga hennes moon-boots är. angelica är numera riktigt nöjd med sin nyskapade blogg. cizzi springer runt som en osalig ande för att hon har skrivit allt som bör sägas på sin blogg. och nu händer inget för att alla bloggar. dilemma. att jag är svag i sinnet och ger vika för det yttre trycket är något som vi lämnar osagt. min blogg har återvänt från de döda.

Vi är beredda till nästan vad som helst för att hålla kvar livet i dem vi älskar. Vi kastar oss till golvet och försöker att med våra bara händer stilla blodflödet ur de sargade kropparna. Vi säger gång på gång att det man berättat för oss inte är sant, att man måste ha tagit miste, att det är någon annan det gäller. Vi går längs stranden som tror vi att den drunkade plötsligt ska komma oss till mötes och säga något om höstdagens höga luft. Vi ber de som samlats runt olycksplatsen att tala tystare så att de inte ska väcka de döda i bilvraket, bara för att vi ska få fortsätta tro att de livlösa kropparna tillhör några sovande. Till nästan vad som helst är vi beredda, hela tiden sökande efter varje tänkbar utväg ur mörkret, innan sorgen griper oss med sina svarta fingrar och sliter oss ut ur hoppfullhetens trygga gömställe.


Ur En handfull regn - Niklas Rådström