u try to feel but u don't wake up
att utnyttja tiden till max. samtidigt som man inte riktigt har ngt att göra. konstigt dilemma. hälsade på de professionnella vid montrochet. för att fördriva tiden. blängde surt på alla män som hängde runt o väntade på sin tur. spanade in en svan vi konfluensen. som inte alls va så där häftig i all sin blå-gröna blandning som har sagts mej. konfluensen alltså. inte svanen. tog lite kort på vallmon o gick tillbaka mot husvagnarna. egentligen skulle jag till medeltiden idag - men eftersom min veckopeng var slut så kom jag inte iväg - sen ösregnade det oxå när jag skulle ge mej iväg. så det blir uppskjutet. därför tog jag mod till mej o turistade lite en ville. i les etats-unis spanade jag på tony garniers hus o väggmålningar. det va tufft. träffade en mohamed som ville att vi skulle gå ut o ta ett glas- men han kunde inte gifta sej med mej om jag inte va oskuld - dommage! hade tänkt o bege mej hemåt men fick infallet att besöka île de barbe - vilket jag oxå gjorde. det va fint - men kallt som fan. och bussen kom förståss inte som utlovat på tidtabellen så jag stod där i huttrade i blåsten. när jag bestämde mej för att korsa floden o söka lyckan på den sidan- kom bussen förståss tuffande på den första. too bad. o veiron är dagens idol. det blåser en frisk vind från öst. och så kan man undra: is it medicine or social skills?
change your ways while you're young
min syndiga leverne fortsätter och får starkare grogrund. de fyra piraterna från croix rousse bordade igår kväll biografen och mottog applåder samt en o annat lite underlig blick. alla som känner mej vet att jag normalt sett aldrig skulle göra ngt sånt här. vet inte vad som hände. men strax så hade jag hoppat i min piratmundering och kände mej coolare än nånsin. filmen gav inspiration. visserligen somnade jag, pga mitt syndiga leverne dagen innan, men jag hann snappa upp tillräckligt mycket för att känna mej sugen på rom och fäktning. eftersom vi är ganska veka pirater trotsade vi inte (dugg)regnet utan begav oss upp till vår piratbefästning hos maria. vi gjorde upp eld på balkongen och grillade - hm korv. för att stå ut med den bitade kylan drog vi fram romen. hade riktigt trevligt. men vid fyra tiden var samtliga pirater, även de två nytillkomna, alexander och joel, väldigt trötta. på grund av min power nap på biografen var jag igång o försökte mej på att lära mej lite olika pisktekniker med marias piska. så min tupplur tjänade ngt till ändå. synd på filmen dock. 
vaknade redan vid tolv idag. uhm. grått o trist ute så det va helt ok. snurrade runt ett tag o bestämde mej sen för att gå på beaux-arts, en gång för alla. så det gjorde ja. och nu har jag sett allt. äntligen. det är verkligen en börda som lyftes från min axlar.
i'm not saying it's your fault, eventhough you could have done more.
les berges du rhône
Tog oss hem till våra röda kvarter där förberedelserna för utgången påbörjades vid den tid då vi skulle ha varit på plats. värmen va outhärdlig på buss nummer två vilket gjorde att vi hoppade av. gick fan inte o stå ut. så vi traskade runt på gatorna. O för att återställa vätskebalansen öppnade vi flaska nummer ett som turligt nog hade skruvkork. mer skruvkork åt folket. eftersom det var jag som valt nummer ett var det självklart en flaska rosé med fin etikett, ett fint namn: grain de soleil, billigt och framförallt med skruvkork. Väl hos sebastien var festen inte riktigt galen. besvikelsen va stor. forsatte med mer vin. och sökte febrilt efter p diddy för att känna provence-fläkten i håret. en del folk där quand même. Fick rådet att bli flygvärdinna, detta är andra gången, från olika håll. Men jag tror jag är för lång för så små utrymmen. Mourad snodde min handväska - som förståss är jättechic - han påminde skrämmande mycket om de gamla damerna i monty pyton. Seb visade sin film som jag tydligen va absent supervisor till. Grymt bra.
Erasmus-festen och fabien väntade oss - och efter midnatt slet vissa av oss som djur för att få alla ut ur lägenheten. Insåg inte riktigt poängen med att förklara mening med små grodorna just då. anlände inte förrän vid två - vilket är helt otroligt. På den tiden hade maria lyckats få tag i svensk julsnaps - vilket inte kan beskrivas på ngt annat sätt är degeullasse. Och på ngt magiskt sätt lyckades maria som legat avsevärt efter komma ikapp o förbi oss i promillehalt. Och självklart va festen slut när vi kom. Men va fan är det je me demande. erasmus ska väl vara hela natten. Inga riktiga erasmusar det inte. Så vi återvände mot les berges. Och jag mer eller mindre väntade bort kvällen. Maria var överallt o ingenstans. På ngt sätt blev klockan fyra mitt i allt det här väntandet. Men på ngt sätt va det trevligt ändå. Mycket folk på les berges o det var väldigt mycket svensk sommarnatt över hela grejen. Ja o sofie la oss på kajen och vilade ögonen lite. joels vän alexander var rätt ordentligen uttråkad. hävdade att vi va på fyllepromenad. vilket maria småland dementerade. alla kraven var inte uppfyllda. vi hade ett mål med vår vandring. Sen räddade vi en kille från att ramla över kajkanten. Och så drog vi hem till joel där det bjöds på bröd o ost. Trop bon. Som halv-zombies tog vi oss hem med den första metron vid fem.
och i dag ska vi till parken, med sjön o bada. vet inte hur det ska gå faktiskt. Sofie är ännu inte uppe. O de andra? on verra. vill hemskt gärna åka dit iaf. O ikväll är det ju dags för vår piratfest. Uppladdning med pirates des caraïbes. O sen bål, rom o bananer, plus kostymer förståss, vid rhône. But the parrot is no more, he?s pining for the fjords!
i don't feel like dancin'
tillbaka i lyon. allför mycket som händer och sker. hinner inte med att skriva ner allt. har dessutom skaffat facebook, vilket gör att min internet-tid går åt först och främst till detta nya projekt. men jag gör ett nytt försök här. efter tolv plågsamma timmar på corail - som tydligen går sååå långsamt - landade jag hemma på rue justin godart igen. hamnade genast i ett post-biarriz-trauma där varje ensam sekund som inte fylldes av skratt och fest kändes outhärdlig.
i tisdags drog det dock igång - skola igen. kändes hur sjukt som helst - att faktiskt sitta i en skolbänk o lyssna på ngn som pratar - underlig känsla. vi informerades in i evigheten av kerstin, som helt saknar förmågan att säga ngt kort och konsist. sen var det dags för första lektionen - med david. skräcken från i höst tog tag i mej - jag kommer få tunghäfta. men nej - det gick faktiskt riktigt bra. helt ok iaf. ångesten var inte så tung och gick att skingra. efter lektionen var det dags för cocktail - mycket trevligt och jag fick min första kontakt med vingården i beaujolais etablerad. superbra. snabba ryck o direkt vidare till vieux lyon för quizen. på vägen blev min plånbok stulen på metron - förjävligt förnedrande. men jag tror bestämt att jag handlar mindre nu när jag är beroende av att få vecko-peng från sofie. och det är väl bra antar jag. vi var ett helsvenskt lag med namnet know your onion. lyckades med en hedersam fjärdeplats iaf.
onsdagen innebar tidig skolgång - vid tio! men till mitt försvar måste jag säga att det är hemskt jobbigt att ta sej dit ut - det tar en hel timme!! fula ord med jean-yves. helt underbart. riktigt skoj. men självklart drog han över dryga tio minuter på tiden vilket självklart ínnebär att man rent demonstrativt stänger av. därefter var det två timmars tortyr med spannicka. hon stängde dörren så att det blev varmare än i en bakugn. och pratade om urbanism. vilket iosf hade varit intressant om inte jag hade varit tvungen att koncentrera mej på att inte svimma. onsdagkvällen ägnades åt fotboll. eller ialla fall halva matchen. efter att ha sett ganska mycket av kàka, vilket var mitt enda mål med att gå dit, stack jag, maria och sofie och tog en flaska rosé på terreaux. trop sympa.
igår var det rundvandring med spannicka på stan - vilket iosf är bättre än två timmar i skärselden. men det var självklart sjukt varmt - och alla som känner till damen vet att det kan vara helt omöjligt att höra vad hon säger eftersom hon väljer ut en del av gruppen som hon pratar till. det handlar mycket om vindriktning och timing. vi hade planer på att slänga henne i fontänen men fruktade att få ett gäng arga kommunister efter oss så vi avstod. sprang hur som helst runt från terreaux till bellecour o sen över guillotièrebron. eftersom sofie la girafe skulle hem till baptiste och leka krig så stack jag och m&m till parken för att ligga o kolla på fotbollsspelare fram tills det att polisen kom o sa till dem att ge sej. underbart att polisen gör sån nytta. joel kom o tog med sej maria för att hämta den helt omyndigförklarade alexander. han klarar sej ju inte i lyon. c'est clair ca. jag maria tog oss upp på kullen och inhandlade fraises som avnjöts på terrassen. vi förvirrade les, colocen, när det bara var vi där och maria ute på vift. hon kom dock snart tillbaka. och även sofie. som hade blodsockerfall och började bli sitt gnällinga femårings-jag. snabba åtgärder i form av varma mackor, sallad och tortellini. alldeles försenade stack vi till ninkasi. soirée electro. och som vi va trötta. man skulle ha kunnat tro att vi va på väg hem vid halv fyra tiden. ingen dansvilja du tout.
vi anlände och träffade sofies coloc therèses kompis lesgo - let's go! - vi gjorde tappra försök - eller inte - att komma intill svenskbordet. efter en stund tog vi oss in på klubben istället. the i-pod battle var i full gång. galet. askul. vi tog en öl - vilken innebar att sofie nu druckit alkohol varje dag i en vecka. hihi. efter ett tag - när svenskorna anlände - drog det hela igång - folk spelade upp sin musik och vi dansade dansade dansade. askul. oz var vår favorit tönt, spelade grym musik dock. rage against the machine. par exemple. genomsvettiga tog vi oss ut och tog farväl av alla innan vi tog metron hem. promenerade mellan bellecour o hotel de ville. det är så härligt att promenera på natten. det är så lugnt. och svalt.
ikväll ska vi fira av keiran. för jäkla tråkigt att han far. men det gör ju vi oxå snart. vilket oxå är förjävligt. ser fram emot en vild fest ikväll dock. hemma hos seb. och sen kanske på les berges. pas mal. det är ju supertrevligt där nu. o idag - i DO feel like dancin'. men först - fula ord med jean-yves, la deuxième partie. à plus tout le monde.
i tisdags drog det dock igång - skola igen. kändes hur sjukt som helst - att faktiskt sitta i en skolbänk o lyssna på ngn som pratar - underlig känsla. vi informerades in i evigheten av kerstin, som helt saknar förmågan att säga ngt kort och konsist. sen var det dags för första lektionen - med david. skräcken från i höst tog tag i mej - jag kommer få tunghäfta. men nej - det gick faktiskt riktigt bra. helt ok iaf. ångesten var inte så tung och gick att skingra. efter lektionen var det dags för cocktail - mycket trevligt och jag fick min första kontakt med vingården i beaujolais etablerad. superbra. snabba ryck o direkt vidare till vieux lyon för quizen. på vägen blev min plånbok stulen på metron - förjävligt förnedrande. men jag tror bestämt att jag handlar mindre nu när jag är beroende av att få vecko-peng från sofie. och det är väl bra antar jag. vi var ett helsvenskt lag med namnet know your onion. lyckades med en hedersam fjärdeplats iaf.
onsdagen innebar tidig skolgång - vid tio! men till mitt försvar måste jag säga att det är hemskt jobbigt att ta sej dit ut - det tar en hel timme!! fula ord med jean-yves. helt underbart. riktigt skoj. men självklart drog han över dryga tio minuter på tiden vilket självklart ínnebär att man rent demonstrativt stänger av. därefter var det två timmars tortyr med spannicka. hon stängde dörren så att det blev varmare än i en bakugn. och pratade om urbanism. vilket iosf hade varit intressant om inte jag hade varit tvungen att koncentrera mej på att inte svimma. onsdagkvällen ägnades åt fotboll. eller ialla fall halva matchen. efter att ha sett ganska mycket av kàka, vilket var mitt enda mål med att gå dit, stack jag, maria och sofie och tog en flaska rosé på terreaux. trop sympa.
igår var det rundvandring med spannicka på stan - vilket iosf är bättre än två timmar i skärselden. men det var självklart sjukt varmt - och alla som känner till damen vet att det kan vara helt omöjligt att höra vad hon säger eftersom hon väljer ut en del av gruppen som hon pratar till. det handlar mycket om vindriktning och timing. vi hade planer på att slänga henne i fontänen men fruktade att få ett gäng arga kommunister efter oss så vi avstod. sprang hur som helst runt från terreaux till bellecour o sen över guillotièrebron. eftersom sofie la girafe skulle hem till baptiste och leka krig så stack jag och m&m till parken för att ligga o kolla på fotbollsspelare fram tills det att polisen kom o sa till dem att ge sej. underbart att polisen gör sån nytta. joel kom o tog med sej maria för att hämta den helt omyndigförklarade alexander. han klarar sej ju inte i lyon. c'est clair ca. jag maria tog oss upp på kullen och inhandlade fraises som avnjöts på terrassen. vi förvirrade les, colocen, när det bara var vi där och maria ute på vift. hon kom dock snart tillbaka. och även sofie. som hade blodsockerfall och började bli sitt gnällinga femårings-jag. snabba åtgärder i form av varma mackor, sallad och tortellini. alldeles försenade stack vi till ninkasi. soirée electro. och som vi va trötta. man skulle ha kunnat tro att vi va på väg hem vid halv fyra tiden. ingen dansvilja du tout.
vi anlände och träffade sofies coloc therèses kompis lesgo - let's go! - vi gjorde tappra försök - eller inte - att komma intill svenskbordet. efter en stund tog vi oss in på klubben istället. the i-pod battle var i full gång. galet. askul. vi tog en öl - vilken innebar att sofie nu druckit alkohol varje dag i en vecka. hihi. efter ett tag - när svenskorna anlände - drog det hela igång - folk spelade upp sin musik och vi dansade dansade dansade. askul. oz var vår favorit tönt, spelade grym musik dock. rage against the machine. par exemple. genomsvettiga tog vi oss ut och tog farväl av alla innan vi tog metron hem. promenerade mellan bellecour o hotel de ville. det är så härligt att promenera på natten. det är så lugnt. och svalt.
ikväll ska vi fira av keiran. för jäkla tråkigt att han far. men det gör ju vi oxå snart. vilket oxå är förjävligt. ser fram emot en vild fest ikväll dock. hemma hos seb. och sen kanske på les berges. pas mal. det är ju supertrevligt där nu. o idag - i DO feel like dancin'. men först - fula ord med jean-yves, la deuxième partie. à plus tout le monde.
biarritz
to be continued...
japonaise à montpellier
efter att min tenta avklarats på rekordfart - vilket aldrig är bra - tog vi oss till part-dieu. sofie o maria gjorde stora matinköpet och jag bullade upp med diverse matsäck. Regnet öste ner utanför - men eftersom part-dieu är som en egen liten värld så var det lugnt. De lämnade mej med lyckönskningar och förhoppningar om att träffa en tysk ? självklart tvättandes. lovade att hålla utkik vi tvättmaskinerna. lämnade in min smärtsamt tunga packning och genomgick en rigorös genomgång av alla väskorna - à la flygplats. Dessutom ville killen veta hur lång jag är. Here comes the freak show. Hur som helst så kom tillslut timmen då det var dags att bege sej till Montpellier. Regnet smattrade mot TGV:n och jag måste erkänna att - trots att jag satt o spanade in kylie minogues bikinikollektion hade jag svårt att mana fram semesterkänslorna och entusiasmen över att åka.
efter två raska timmar till tågs var jag framme. Och det regnade inte längre. Hittade tillslut ut ur tågstationen och vidare till de mycket spännande spårvagnarna. Väl framme på hållplatsen för l'auberge kom en man fram till mej o förklarade hur vacker han tyckte jag var o att han gått av spårvagnen bara för att få prata med mej. Here we go again. tänkte jag. Men det visade sej att han var riktigt användbar. Han tog mej raka vägen till vandrarhemmet - vilket jag med all sannolikhet hade letat länge efter i annat fall. Efter lite krångel fick jag mitt rum o mina lakan. Dumpade raskt mina grejer och stack ut på stan - lite för att undvika killen men också för att jag enbart hade ngra timmar på mej. Redan nämnda man han sagt ngt om place de la comedie. So i started there. Sprang runt o fotade flitigt i områden runt omkring. Hittade turistbyrån på tok för sent vilket innebar att jag fick memorera turistkartan o hoppas på att med lite tur hitta fram till alla sevärdheter. Och jag lyckades. tror jag hann med alla. Stolt över att ha hittade l'antigone som låg lite avigt. Montpellier var faktiskt riktigt riktigt trevligt. Mga mysiga små gränder och massa trevliga affärer. Traskade gata upp och gata ner och sög in atmosfären. Trött som jag var hoppades jag dock på en relativt tidig kväll. Traskade pliktskyldigast runt till halv tio. Då hade jag varit på vift i stan i nästan fem timmar. Det fick räcka. En dusch o sen hopp i säng. Var planen. Men auberget levde i sanning upp till sina skrana två granar och det fanns inget varmvatten. Dessutom skulle min rumskamrat plugga med taklampan tänd. I själva verket pluggade hon inte jättemycket. Hon svor mest över hur högljudda alla andra var hela tiden. Och detta blev ngt av tema under natten. Hon satte sej upprätt i sängen och skrek: putain! Ferme ta gueule! Mais franchement, ils sont cons! Hela natten, vilket höll mej mer vaken än vad de andra gjorde.
Frukosten dagen därpå avnjöts ngra trappor ner. In fact - huset var riktigt mysigt - men rummen bestod bara av tre sängar rakt upp o ner. Och varmvatten är ju att föredra. Det låg väldigt centralt vilket innebar att jag packade mina väskor och lät de va kvar där medan jag tog en sista sightseeing tur, denna gång väster ut. Hade försökt dagen innan men enbart hittat ett stortt och nedklottrat, men fascinerande rivningsobjekt. Hade bättre lycka på måndagen och fotograferade som en japan allt jag såg. Nu i efterhand inser jag va tråkigt det blir i längden med kort utan människor. Men det är så det är att resa ensam. Hittade tillbaka till vandrarhemmet o hämtade min packning. Masade mej på en tram och tog mej tillbaka till tågstationen där allt börjat för mindre än ett dygn sedan. Väl framme - en timme innan tåget skulle departera - så insåg jag att mitt tåg var en halvtimme försenat. Vilket innebar att jag just missat min correspondance i bordeaux. Putain. Gick till l'accueil och hörde mej för. Fick prata med en praktikant och blev inte mycket lugnare. Hon sa bara c'est pas grave. typ. Svensk som jag är vill jag ha ordning o reda och gick tillbaka för att få klarhet. Det verkade iaf inte vara ngra probs. Det var bara att ta ett annat tåg. O som tur var gick det fler. Satt på tågstationen i montpellier i två generösa timmar - för i slutändan va marseilletåget en hel timme sent. och läste je voudrais que quelqu'un m'attende quelquepart. Och in a way - that was true..
efter två raska timmar till tågs var jag framme. Och det regnade inte längre. Hittade tillslut ut ur tågstationen och vidare till de mycket spännande spårvagnarna. Väl framme på hållplatsen för l'auberge kom en man fram till mej o förklarade hur vacker han tyckte jag var o att han gått av spårvagnen bara för att få prata med mej. Here we go again. tänkte jag. Men det visade sej att han var riktigt användbar. Han tog mej raka vägen till vandrarhemmet - vilket jag med all sannolikhet hade letat länge efter i annat fall. Efter lite krångel fick jag mitt rum o mina lakan. Dumpade raskt mina grejer och stack ut på stan - lite för att undvika killen men också för att jag enbart hade ngra timmar på mej. Redan nämnda man han sagt ngt om place de la comedie. So i started there. Sprang runt o fotade flitigt i områden runt omkring. Hittade turistbyrån på tok för sent vilket innebar att jag fick memorera turistkartan o hoppas på att med lite tur hitta fram till alla sevärdheter. Och jag lyckades. tror jag hann med alla. Stolt över att ha hittade l'antigone som låg lite avigt. Montpellier var faktiskt riktigt riktigt trevligt. Mga mysiga små gränder och massa trevliga affärer. Traskade gata upp och gata ner och sög in atmosfären. Trött som jag var hoppades jag dock på en relativt tidig kväll. Traskade pliktskyldigast runt till halv tio. Då hade jag varit på vift i stan i nästan fem timmar. Det fick räcka. En dusch o sen hopp i säng. Var planen. Men auberget levde i sanning upp till sina skrana två granar och det fanns inget varmvatten. Dessutom skulle min rumskamrat plugga med taklampan tänd. I själva verket pluggade hon inte jättemycket. Hon svor mest över hur högljudda alla andra var hela tiden. Och detta blev ngt av tema under natten. Hon satte sej upprätt i sängen och skrek: putain! Ferme ta gueule! Mais franchement, ils sont cons! Hela natten, vilket höll mej mer vaken än vad de andra gjorde.
Frukosten dagen därpå avnjöts ngra trappor ner. In fact - huset var riktigt mysigt - men rummen bestod bara av tre sängar rakt upp o ner. Och varmvatten är ju att föredra. Det låg väldigt centralt vilket innebar att jag packade mina väskor och lät de va kvar där medan jag tog en sista sightseeing tur, denna gång väster ut. Hade försökt dagen innan men enbart hittat ett stortt och nedklottrat, men fascinerande rivningsobjekt. Hade bättre lycka på måndagen och fotograferade som en japan allt jag såg. Nu i efterhand inser jag va tråkigt det blir i längden med kort utan människor. Men det är så det är att resa ensam. Hittade tillbaka till vandrarhemmet o hämtade min packning. Masade mej på en tram och tog mej tillbaka till tågstationen där allt börjat för mindre än ett dygn sedan. Väl framme - en timme innan tåget skulle departera - så insåg jag att mitt tåg var en halvtimme försenat. Vilket innebar att jag just missat min correspondance i bordeaux. Putain. Gick till l'accueil och hörde mej för. Fick prata med en praktikant och blev inte mycket lugnare. Hon sa bara c'est pas grave. typ. Svensk som jag är vill jag ha ordning o reda och gick tillbaka för att få klarhet. Det verkade iaf inte vara ngra probs. Det var bara att ta ett annat tåg. O som tur var gick det fler. Satt på tågstationen i montpellier i två generösa timmar - för i slutändan va marseilletåget en hel timme sent. och läste je voudrais que quelqu'un m'attende quelquepart. Och in a way - that was true..
lyon-montpellier-biarritz
när allt annat lockar
nu börjar alla snart-är-det-tenta-syndromen sätta in. inspirationen sipprar iväg. jag är sick and tired på verb och pronomen som aldrig blir rätt. städningen, det mest berömda syndromet, är ett faktum. packar, rensar, ordnar och städar. som amar sa så rensar man upp i huvudet samtidigt.
informerar mej med nyheter, bloggar och radioprogram. för att tänka på ngt annat. lyssnar för tillfället på p3 där man hyllar kulturtanten. underbart. börjar ana att det är dit jag lutar. fick vg på min poesianalys. inte illa. kanske är jag redan nere i träsket.
sörjer inte the arks förlust. sverige tror alltid för mycket om sej själva i dessa sammanhang. alla andra länder har töntiga låtar - för inte kan väl öh - typ armenien göra cool schlager. för just det, schlager är ju präglat av den höga kvaliten. och allt hackande på att öststaterna röstar på varandra, håller inte. hur kunde då finland vinna? visst, de är mga och visst ,de ringar verkligen in sina grannar. men vi är bara sura för att vi inte är lika mga - vi röstar ju oxå på varandra. viss obalans blir det kanske. men som sagt, kolla på lordi. kommer dock alltid älska ola och company. och serbien, med lotta bromé i spetsen, var värdiga vinnare.
det krävs en kraftansträngning. och mycket grönsaker. för att jag ska kunna ta mig igenom krisen och komma ut på andra sidan som en upplyst grammatik-expert. och länge leve kulturtanten.
.:v.V.v:.
La terre vue du ciel - Yann Arthus-Bertrand
idag, imorgon, som igår
rubrik snodd från vår man i uppsala. som planerar ta patent på sitt namn så att astrid lindgrens emil-filmer måste censureras. som har för vana att avsluta sina radiosändningar med fuck off and die. som får sina skor snodda på festival ur tälten han under dådet sover i. alfred. men jag ursäktar mej med att det är just vad som beskriver min tillvaro i grammatikvacuumet. participer, infinitiver och grammatisk teori. extas. har vägrat lyxmiddag med glad sallad och jordgubbar. taxi är och förblir osedd. allt för att prioritera dessa regler och paragrafer. nu ska jag sova så jag orkar upp tidigt för ett nytt möte med infinitvmärkena jag inte fått kläm på idag. det är en konst att handskas med ledan. over and out.
n'importe qui, n'importe quoi, n'importe quel
en dag vigd åt nyttigheter. tvätt och räkningsbetalning. i andra delen av stan. räkningen då alltså. sedan grammatik, grammatik och grammatik till förbannelse. var förvisso uppe på croix rousse. lånade fyra böcker för att pigga upp mej. böcker jag dock inte kan läsa. slog till med lite valnötsbröd oxå. det gick däremot att äta. försjunken i grammatikens värld kommer ofta funderingar upp till ytan. eftersom man är fast där med boken och ångesten. man drömmer sej bort. gärna mot sol och varma stränder. till veckan far ju jag som sagt till biarritz. ensam visar det sej. trots alla annas försök och besvär löser det sej inte och hon kan inte åka. men c'est la vie. allt blir bra. funderar dock på att lägga om min resrutt lite. om det nu går. det ska begrundas och eventuellt åtgärdas imorgon. är förövrigt övertygad om att laleh måste ha inspirerats av henrik när hon skrev om ngn som skriiiiiker i vem har lurat alla barnen (det är vi som bestämmer). för så sorgset kan bara en kanin som sitter i en luftballong o vill komma ner, fast han inte får för räven, skrika.
tristesse
j'ai perdu ma force et ma vie
et mes amis et ma gaieté;
j'ai perdu jusqu'à la fierté
qui faisait croire à mon genie.
quand j'ai connu la Vérité,
j'ai cru que c'était une amie;
quand je l'ai comprise et sentie,
j'en étais déjà dégoûté.
et pourtant elle est éternelle,
et ceux qui se sont passés d'elle
ici-bas ont tout ignoré.
dieu parle, il faut qu'on lui réponde.
- le seul bien qui me reste au monde
est d'avoir quelquefois pleuré.
la planète france
vaknade upp ur min dygnslånga dvala imorse. kände att det fanns miljoner saker att ta itu med. satte igång att städa, diska och tvätta. för att sedan ta itu med min tandläkar-räkning som uppgår i hela 21,43euro. nu vet jag vart ja ska ta vägen om jag har tandvärk. imorgon firas den franska segern i andra världskriget. så idag är en klämdag. borde ha vetat bättre. fransmännen tar varje möjlighet till en extra ledig dag. så det var stängt. och jag hade gått, för man måste faktiskt gå till platsen för att betala räkningen, hela vägen i onödan. men istället hamnade jag mitt i en marknad där det såldes alepo-tvål, gyllene skor och kroppsstrumpor. bland mycket annat. tog efter en uppfriskande tur på stan bussen till part-dieu och handlade mat. stack hem igen och tillagade sallad.
har under dagen roat mej med les miserables. vilket verkar gå åt pipsvängen. klyschorna haglar. språket är knackigt och slutsatserna obefintliga. eller väldigt vaga. fy. mer tid kan jag tyvärr inte lägga ner på den. har en massa grammatik att banka in i huvudet. förstår inte hur lätt den tar sej ut.
middagen hos maria vad minst sagt spännande. sebastiens diktatoriska sidor kom upp till ytan. det var nästan läskigt att se. sofie och jag höll oss i bakgrunden och hackade saker, för att det är lugnande att hacka saker, samt ruvade på äggen så att de skulle bli aioli-varma. efter tre timmar vad middagen klar att serveras. finkänslig som han är påpekade mourad att kocken misslyckats med aiolin. vilket han hade. det hela utartade i kladd-kaksbak och baccaleureat som inte tog slut förrän vid tre-tiden. då evakuerades lägenheten i en rasande fart, även av maria och joel. toaletten är nämligen ur funktion och därför är sofies lägenhet för tillfället begagnat som utehus. ändå hålls tillställningarna i lägenheten utan toalett. måste slutligen berätta om ytterligare en sak som gör frankrike så underbart. det handlar om pagus, sebastiens hund. hunden är född på s-året. dvs det år då alla franska hundar måste ha ett officiellt och registrerat namn som börjar på just -s. därför heter besten, offiiciellt, spagus. ca, c'est la france.
har under dagen roat mej med les miserables. vilket verkar gå åt pipsvängen. klyschorna haglar. språket är knackigt och slutsatserna obefintliga. eller väldigt vaga. fy. mer tid kan jag tyvärr inte lägga ner på den. har en massa grammatik att banka in i huvudet. förstår inte hur lätt den tar sej ut.
middagen hos maria vad minst sagt spännande. sebastiens diktatoriska sidor kom upp till ytan. det var nästan läskigt att se. sofie och jag höll oss i bakgrunden och hackade saker, för att det är lugnande att hacka saker, samt ruvade på äggen så att de skulle bli aioli-varma. efter tre timmar vad middagen klar att serveras. finkänslig som han är påpekade mourad att kocken misslyckats med aiolin. vilket han hade. det hela utartade i kladd-kaksbak och baccaleureat som inte tog slut förrän vid tre-tiden. då evakuerades lägenheten i en rasande fart, även av maria och joel. toaletten är nämligen ur funktion och därför är sofies lägenhet för tillfället begagnat som utehus. ändå hålls tillställningarna i lägenheten utan toalett. måste slutligen berätta om ytterligare en sak som gör frankrike så underbart. det handlar om pagus, sebastiens hund. hunden är född på s-året. dvs det år då alla franska hundar måste ha ett officiellt och registrerat namn som börjar på just -s. därför heter besten, offiiciellt, spagus. ca, c'est la france.
the land of a thousand words
rätt och fel. lag och moral. ska jag skriva om. idag. inspirationen finns. men vilande för tillfället. mulet och regn. jag är väldigt trött. trots att jag sovit sex och en halv generösa timmar inatt.
hade min första soirée igår. hade bullat upp med hiskeligt mycket öl och kriek, samt chips, grönsaker, nötter och frukt. som ingen varken åt eller drack av. så nu har jag öl så jag kan sälja. och chips i drivor. tycker inte om ngt av det. en viss marockan var väldigt sen eftersom han hade glömt en platta på ute i villeurbanne. vi andra diggade p diddy och pratade festivaler. när joel började se mer än lovlig blek och matt ut insåg vi att drygt en och en halv timme hade tickat förbi o att det sannerligen var tid för mat. sebastien meddelande att han hade un peu beaucoup faim. pizza införskaffades, men även det tog tid, klockan var drygt halv tio när vi satte tänderna i fem enorma pizzor, under högtidlig tystnad. en öl dracks. och två kriek. totalt. skamligt. efter maten skulle de två fransktalade dra vidare på fest. hos keirans kompis. vi andra slog oss ner i sofforna för att avnjuta taxi4. jag hade dock gjort ett fatalt misstag då jag tog bort en fil som hörde till filmen - så den gick inte att spela upp. det blev därför music&lyrics (så heter den och inget annat!) än en gång. tredje gången på bara ngra veckor för mej och joel. idag har jag ordnat upp taxi-problemet, så nu verkar allt vara som det ska. filmen verkar inte vara till för att vi ska få se den - sofie har gjort tre tappra och mer och mer misslyckade försök att skaffa filmen. sist lyckades hon få ner en porrfilm. nu vågar hon nog inte försöka mer.
i övrigt har jag pluggat grammatik. och slagits av hur sjukt lite tid jag har på mej för att plugga in allt, plus skriva en dissertion och en poesi-analys. än har jag inte kommit igång ordenligt. var uppe på platån för att gå o simma. hade ingen 1-euro till skåpet. så jag gick till monoprix för att köpa tomater. men det var massa folk - och jag skyndade mej inte jättemycket, så jag insåg att jag inte skulle hinna innan det lunchstängde på simhallen. det får bli eftermiddags-bubbel helt enkelt.
ikväll ska sebastien bjuda på den provencalska specialiteten aioli hos maria. vilket innebär rigorösa förberedelser. maria var tvungen att ta ut äggen ur kylen igår för att det skulle bli bra. han var dessutom tvungen att ringa henne fyra gånger så att allt ska gå rätt till. det är matlagning à la france det.
hade min första soirée igår. hade bullat upp med hiskeligt mycket öl och kriek, samt chips, grönsaker, nötter och frukt. som ingen varken åt eller drack av. så nu har jag öl så jag kan sälja. och chips i drivor. tycker inte om ngt av det. en viss marockan var väldigt sen eftersom han hade glömt en platta på ute i villeurbanne. vi andra diggade p diddy och pratade festivaler. när joel började se mer än lovlig blek och matt ut insåg vi att drygt en och en halv timme hade tickat förbi o att det sannerligen var tid för mat. sebastien meddelande att han hade un peu beaucoup faim. pizza införskaffades, men även det tog tid, klockan var drygt halv tio när vi satte tänderna i fem enorma pizzor, under högtidlig tystnad. en öl dracks. och två kriek. totalt. skamligt. efter maten skulle de två fransktalade dra vidare på fest. hos keirans kompis. vi andra slog oss ner i sofforna för att avnjuta taxi4. jag hade dock gjort ett fatalt misstag då jag tog bort en fil som hörde till filmen - så den gick inte att spela upp. det blev därför music&lyrics (så heter den och inget annat!) än en gång. tredje gången på bara ngra veckor för mej och joel. idag har jag ordnat upp taxi-problemet, så nu verkar allt vara som det ska. filmen verkar inte vara till för att vi ska få se den - sofie har gjort tre tappra och mer och mer misslyckade försök att skaffa filmen. sist lyckades hon få ner en porrfilm. nu vågar hon nog inte försöka mer. i övrigt har jag pluggat grammatik. och slagits av hur sjukt lite tid jag har på mej för att plugga in allt, plus skriva en dissertion och en poesi-analys. än har jag inte kommit igång ordenligt. var uppe på platån för att gå o simma. hade ingen 1-euro till skåpet. så jag gick till monoprix för att köpa tomater. men det var massa folk - och jag skyndade mej inte jättemycket, så jag insåg att jag inte skulle hinna innan det lunchstängde på simhallen. det får bli eftermiddags-bubbel helt enkelt.
ikväll ska sebastien bjuda på den provencalska specialiteten aioli hos maria. vilket innebär rigorösa förberedelser. maria var tvungen att ta ut äggen ur kylen igår för att det skulle bli bra. han var dessutom tvungen att ringa henne fyra gånger så att allt ska gå rätt till. det är matlagning à la france det.
tout prevu en provence
torsdag. efter att ha hektat mej till sebastiens residens tog det det hela sin början. väskor packades in och matsäcken togs fram. vi fick tidigt se prov på chaufförens vad han kallade dynamiska körteknik. det var med andan i halsen vi plockade upp sofie i pierrelatte. och fortsättningen det följde samma skräcktema. vi mötte pagus. mest troligt världens största hund. joel var inte överförtjust. det samtalades - eller i alla fall talades - med sebs morföräldrar. sen gav vi oss ut på äventyr. beundrade utsikten. fanns både kärnkraftverk och vackra dalar. men sedan hopades problemen. som joel styrde upp. kan oxå skådas på bild. olja hämtades och fylldes på med råge. vi kunde skönja rökmolnen på flera hundra meters håll och med jämna mellanrum bli påminda av ett tjutande från bilen. vi klarades oss levade till huset där det vankades mat - paella och casserolle petits-pois-carot åt mej. det åts ost och dracks vin. som det ska i frankrike. bilen verkade så gott som ha repat sig efter middagen o vi tog en sväng i omgivningarna. jättefint. sov vi sött trots att pagus fanns i huset.
fredag. påbörjades inte så tidigt som planerat. men vi kom i alla fall i väg och styrde kosan mot aix. stannade på vägen och spanade på lite arkeologiska utgrävningar - från utsidan. och knallade runt lite på gatorna där. det lunchades på flunch i carpentras.utnämnd till bästa restaurangen på resan. mer om det senare. i aix var det fint. väldigt gulligt. snobbigt och ganska turistiskt. men fint som sagt. vi gick lite vilse med hittade det viktigaste. vi såg st victoire på håll. och när kvällen började närma sej hamnade vi i cassis. helt underbart ställe. havet. stranden. måsjävlarna. vi såg huset där la crème de cassis utan tvekan måste bo. tänkte ockupera det men kom på bättre tankar när vi skulle ge oss iväg mot dagens slutmål. marseille. klockan var i alla fall tjugotvå när vi anlände till den smutsiga och våldsamma staden i söder. utan att ha ätit eller att ha någonstans att sova. det käkades pizza ca femtio meter från tågstationen. bästa servicen på resan. det bars fram bord och de log faktiskt mot oss. förgäves ringde vi runt till vandrarhem och hotell. men eftersom allt på den här resan redan var utstuderat av vår fransman hade han en reservplan som gick hem. etap var vårt mål och blev vårt hem för natten. toaletten var det roligaste nånsin. tyvärr finns den inte förevigad på kort .den var utformad så att man inte kunde stänga dörren när man satt ner. man hade knäna i korridoren. spännade planlösning.
lördag. marseille skulle göras. o det med baugette i magen. snurrade runt i vieux port o kollade på fiskar och fiskare. fort och katedraler. solen sken. efter vår sightseeing på fastlandet gick vi hela vägen och hängav oss åt superturistandet. betalade hiskeligt dyrt för att åka till chateau d'if. där brunstiga måsar härskade och fick joel att frukta att han skulle bli våldtagen. mest imponerande med slottet/fängelset var att det bott en noshörning där. kollade runt på utsikten. betalade ännu mer för att gå in i slottet och kolla på en konstinstallation av en döende pirat. bland annat kan tilläggas. det var oxå i den här vevan jag började samla på svenskar. hela tio sällskap kom jag upp i under vår vistelse i marseille. pas mal. ngt mer förutseende denna dag skaffade vi sovplats redan klockan sju på kvällen för att sedan ge oss ut på jakt efter föda. men vi fick vänta. i nästan en hel timme innan vi fick in det vi beställt. vilket oxå var en besvikelse för de allra flesta. kom inte från restaurangen förrän vi midnatt. då skulle det ut och köras. åkte till en jättemysig liten hamn som tydligen ska vara väldigt känd i marseille. hur fint som helst iaf. satt och lyssnade på havet en stund innan det var dags att ge sej av. hem till ett annat etap hotell.
söndag. saker och ting tar alltid mycket längre tid när man turistar än vad man tror. vi skulle nämligen ha åkt till cassis och calanquerna på lördagen men det blev istället på söndagen. käkade frukost på stranden i solen. härligt. gav oss sedan iväg på en vandring som var betydligt kortare än vad vi trott. le chemin du petit prince. därifrån såg man vart st exupery försvann. lille prinsens pappa. här ngnstans tog mina batterier i kameran slut. eventuellt kommer jag fylla på med mer bilder senare... vi solade och badade faktiskt. två gånger. jättehärlig dag på stranden. sebastien flydde dock solen. hade skaffat sej är snajsig röd nacke dagen innan. fortsatte med lite mer sightseeing i marseille. var i bonne-mère. dvs jättekyrkan. mycket tjusig och hemskt fin utsikt över hela marseille. hungern tog, som vanligt, över och vi gav oss iväg för att söka föda. den här gången tog det nog priset. vi blev konstant förolämpade under kvällen och maten var minst sagt dålig. joel fick t.ex. samma soppa till förrätt som till huvudrätt. man hade bara lagt i ett par fiskbitar och en halv potatis. glassen till efterrätten var från gb och fortfarande i sitt papper när den kom till bordet. sanslöst. vi var riktigt nära på att sticka. men jag och sofie pallade inte och fick de andra att sansa sej. men det sved att betala. denna kväll hade vi inte lika stor tur med vårt boende. marseille var översvämmat av OM fantaster som skapade le bordel på gatorna. vi tvingades fara hela vägen till avignon för att logera oss. självklart på ett etap hotell.
måndag. startade med att jag vaknade upp och inte visste var jag befann mej. hade sovit hela vägen från marseille och var alldeles vimelkantig. fick mitt kaffe och det började klarna lite. vi for förståss till avignon för att dansa på bron. "sur le pont d'avignon, on y danse, on y danse". och besöka påvens palats. som utklassades av leksaksshoppen i nedervåningen där man sålde allehanda medeltida krigsmaterial. underlig kontrast. men så gillade ju påvarna krig oxå. det fick vi lära oss. gick runt med audio guide. sofie höll på att krevera i rum nummer sju. då var det bara arton kvar. men det var rätt mäktigt. och kul o se. i l'entracte, innan vi gav oss på dansen på bron gjorde vi ett nytt försök med restauranger. bättre denna gång. men min ratatouille, som jag fick sura mej till, var tyvärr kall. men man kan ju inte få allt. vårt sista turistmål var pont du gare. som vi misstänker är samma bro som den på fem-euro-sedlarna. detta är då en akvedukt. vilket sebastien påpekade ett antal gånger. maria hävdade dock att man haft biltrafik på bron - på sextonhundratalet. vi återvände till st paul - där morföräldrarna bor. vi var hungriga igen. väck inte den mormor som sover säger jag bara. hon for upp och skulle laga mat åt oss. det höll på att sluta i slagsmål när hon smög fram äggen så att seb inte skulle se. sjukt skoj. omelett med ost blev det. och pasta med ost. ost ost ost. på hemvägen lekte vi diverse lekar. t.ex en variant på tjugo frågor. pol pot hade försvunnit ur mitt minne. väl i lyon var klockan närmare två. resan var över.
themesongs: last night - p diddy
themes: manger, att maria säger: la thème de ce voyage est...
konsten att fira
stor fransk dag idag. fête du travail. jeanne d'arc dagen. och liljekonvaljens dag. ingen jobbar utan ger istället varandra liljekonvaljer. trevlig idé. vissa högerextremer har snott jeanne och gjort henne till sin symbol. mindre trevligt firande i-och-med det alltså. jag hämtar mej efter sviterna av vår provence-road-trip. vilken jag självklart snart kommer att blogga långt o utförligt om. just nu är jag alldeles för uppe i hela upplevelsen. kan säga det är väldigt befriande att veta att man har ngnstans att sova o att man kan äta när man är hungrig. men mindre händelserikt. ska snart ta och dra ut på stan och kolla läget. se om det hålls ngra tal och demonstrationer. se hur det franska folket beter sej en dag som denna. dessutom är det ju deuxième tour i presidentvalet om bara fyra dagar. samtidigt ligger jag inte strålande till i mitt pluggande. så det gäller att antingen vara effektiv eller att prioritera. det ska dessutom ses på film idag. le come-back. dvs, songs&lyrics på franska. hade tänkt mej en sväng i parken idag oxå. det blir tufft.... vill önska alla en glad första maj. ut o demonstrera med er. ca fête. dur.